Ask-problem

Den isländska askan ställer till det på alla möjliga håll. För vår del handlar det om att vår utställning på världsutställningen i Shanghai är i fara. Kollegan som har huvudansvaret sitter in-askad på kontoret och kan inte ta sig dit. Det enda hon kan göra är att sitta hemma vid datorn och se hur allting långsamt går åt skogen utan att kunna ingripa. Allting är försenat, grejorna kommer inte fram, kineserna jagar henne konstant om olika saker som ska fixas. Jag ska åka dit om en vecka och blir kanske, ironiskt nog, den som är först på plats. De som har beställda biljetter längre fram i tiden går före dem som redan missat sin resa. Då kommer alltså jag, som bara skulle hjälpa till, till Shanghai före kollegan som har huvudansvaret och koll på allt. Ser inte riktigt fram mot att komma fram till kaos, få lösa en massa problem och ensam representera Malmö i röran. Å andra sidan kanske askan ligger kvar länge, vilket innebär att vår monter blir helt tom på svenskar vid invigningen. Vår tappra kinesiska personal får hålla ställningarna!

Visst är det trist med vulkanen och alla problem detta för med sig men jag har en viss dragning åt galghumor. Kan alltså inte låta bli att fnissa åt alla ask-skämt som florerar som t.ex. ”Dear Iceland, we said we wanted cash, not ash!” 

Som sista kvinna på jorden (känns det som) har jag nu upptäckt det roliga med Facebook! Har stretat emot i det längsta men blev till slut övertalad och i lördags loggade jag in för första gången. Och blev fast! Tillbringade större delen av helgen vid datorn, ”addade” vänner, läste och fnissade. Hittade gamla skolkompisar och flammor. Visst blir det mycket trams, men trams ska inte underskattas. Det är viktigt att få slappna av och vara lite fjantig emellanåt! Maken kom med det goda rådet att se det som en stund vid kaffeapparaten på jobbet. Lite snabba utbyten av tankar på en avslappnad nivå tillsammans med folk som man uppskattar. Ett roligt sätt att få ta del av folks tankar och göromål i vardagen. Facebook – me like!