Kroppen vill ha roligt!

Att leva ett hållbart liv innefattar många saker och en av dem är enligt min mening att må bra rent fysiskt. Att vara frisk och pigg, alltså. Det är en förutsättning för att orka med sin vardag och ha lite energi kvar till en och annan guldkant. Då krävs i de flesta fall att man äter vettigt och rör på sig. Det är det där med att röra på sig detta blogginlägg ska handla om.

Min inställning till träning är lite kluven. Allra bäst hade det varit om man var naturligt slank, välmående och lagom muskulös. Om så var fallet hade jag förmodligen inte tränat alls, mer än lite långsamma promenader vid vackert väder. Nu förhåller det sig tyvärr inte på det viset, mina muskler är inte vad man kan kalla väldefinierade och en ständig muffinsmage gör sig påmind ovanför byxkanten. Alltså för jag en kamp! Denna kamp står mellan mitt bättre jag och det jag som gillar att ta det lugnt och äta saker med socker i. Jag måste dock erkänna att de perioder när mitt bättre jag har övertaget och jag släpar min motvilliga kropp till regelbundna träningspass så är det faktiskt ganska kul. Och det känns tusan så skönt efteråt.

Under många år har jag varit en gympare. Jag har provat styrketräning också men det går inte. Det är alldeles för tråkigt. Flera gånger har jag påbörjat en styrketräningskarriär med stor entusiasm, en gång t.o.m. med stöd av en personlig tränare, men det får alltid samma resultat. I början travar jag entusiastiskt dit, sedan blir stegen allt långsammare för att till sist bli nästan stillastående. Jag tycker det är urtrist! Sista gången jag försökte fick jag nog mitt i ett set. Jag bara släppte taget om vilket pinoredskap det nu var, reste mig upp och gick. För att aldrig mer återkomma!

För att träningen ska vara rolig behöver jag fart och fläkt och omväxling. Det ska vara rivig musik och en bra ledare som är LAGOM hurtig. Dessutom gärna folk runtomkring som rör sig i samma takt som jag. Då drabbas jag av någon sorts masshypnos och känner lyckokänslorna bubbla upp. Detta är roligt! Kroppen blir glad och vill gärna röra sig, ju mer desto bättre. Alltså har det blivit gympa, år ut och år in. I perioder ska erkännas, vissa tider har det inte blivit något alls. Av tidsbrist eller allmän slöhet.

Denna höst kände jag plötsligt för att prova något annat. Vid en närmare studie av programmet på Friskis & Svettis upptäckte jag två nyheter: cirkelgym och indoor walking. Kanske skulle cirkelgym kunna vara ett sätt att styrketräna som jag kunde stå ut med? Jag tog mod till mig och travade dit och oj, vad roligt det var! Precis min grej; snabba ryck, bra musik och en peppande ledare. Samt andra som flåsade och svettades runt omkring mig.

Indoor walking var jag ytterst skeptisk till. Promenera inomhus, kan det bli fånigare? När man kan gå ut menar jag, och få ljus och frisk luft på köpet. När jag tittade på en grupp såg det dock inte alls ut som de promenerade, mera som om de joggade på stället. Till saken hör att jag älskar att jogga men mina höfter klarar det inte längre. Jag har sökt hjälp av allehanda experter men ingen har kunnat hjälpa mig. Jag försöker nu försonas med tanken på att aldrig mer kunna jogga. Men kanske indoor walking kunde vara något? Jag måste prova! Jag travade dit och fastnade direkt! Det var verkligen inte några promenader, det VAR jogging. På moln! Även här med bra musik och en peppande ledare. Samt träningskompisar runt om som kämpade lika hårt som jag. Åh, vad kul!

Jag hade alltså hittat TVÅ nya roliga träningsformer. Och det bästa av allt är att man kan kombinera dem. Några dagar i veckan har Friskis & Svettis nämligen kombipass. Först kör man cirkelgym, sedan indoor walking, sammanlagt 75 minuter. En riktig genomkörare alltså, man blir helt slut. Men lycklig! Hög av endorfiner vacklar jag ut från varje pass med en fånigt leende på läpparna. Detta måste definitivt vara en del av mitt hållbara liv!

Luther och jag

Jag har varit förkyld den sista veckan, med sedvanlig nedgång i aktivitet som följd. Som tur var hade jag inte så mycket bokat utan kunde under några dagar sköta kontoret hemifrån. Jag inrättade en sängfilial där jag bäddade ner mig med laptop och almanacka. Mer ambitiösa projekt som rapportskrivande och design av min nya hemsida (www.ekne.se, tyvärr fortfarande halvfärdig) fick vänta. Jag nöjde mig med att hålla koll på mejlen och sköta planering av de studiebesök som jag har inbokat. Många vill komma och lära sig mer om hur Malmö arbetar med hållbar stadsutveckling och en del av dem tar jag hand om. Visar dem runt och berättar om de projekt som gjort Malmö till en världsledande stad på området (min studiebesökshemsida är däremot klar www.sustainabletours.se ). Otroligt roligt att få träffa alla dessa trevliga människor som är intresserade av samma frågor som jag, nämligen hur vi ska kunna skapa långsiktigt hållbara städer. Att ta emot grupper på detta vis innebär dock en hel del fixande med tider, innehåll, mat, fika, transport osv., något som passar bra att pyssla med när man är lite förkyld.

Nackdelen med sängfilialer är att man gärna fastnar där. Det är ju så otroligt skönt och kravlöst att ligga där med duntäcket upp till hakan och jobba lite på halvfart. Framemot eftermiddagen blir det mindre och mindre jobb och mer och mer Facebook eller en bra roman. För jag är ju faktiskt sjuk! När maken kommer hem från jobbet får jag sympati och en påse ostbågar och då spinner jag som en katt. Definitivt värt lite halsont och snuva! Efter ostbågarna ropar jag på lite glass eller något att dricka och simsalabim så kommer det. Underbart!

Det svåra kommer när man börjar friskna till och ska sätta lite fart igen. Oj, vad det tar emot. Stiga upp i ottan igen och laga sin egen frukost. Packa ryggsäcken och ge sig iväg till bussen. Jobba hela dagen på kontoret utan ostbågar i sikte, och sedan hem igen och fixa med mat, tvätt, läxor osv. Jag vill inte! Vill ligga kvar i sängen och vara synd om! Bli uppassad och klemad med.

Vänta nu lite, säger vän av ordning. Är inte du egen företagare? Du kan väl jobba hur du vill? Och var du vill? Jo, det är sant, men jag har upptäckt att jag jobbar bättre om jag inte sitter hemma. Om jag tvingas klä på mig och ge mig iväg till ett kontor så skärper jag till mig betydligt. Och på kontoret kan man inte göra så mycket annat än att jobba. Man kan inte ”bara sätta på en tvätt” eller börja skura toan som man inte hann i helgen. Och av någon anledning så får jag dåligt samvete om jag drar mig för länge hemma i sängen, även om jag inte har något möte inbokat på förmiddagen. Det är väl den käre gamle Luther som knackar mig på axeln och påminner mig om mina plikter som en av familjeförsörjarna. Tack Luther, utan dig vore jag bara en lat ostbågetuggande parasit!