Jag vill också ha roligt!

Jag har alltid varit morgonpigg. I hela mitt liv har jag vaknat tidigt utan ansträngning och morgnarna är min bästa tid för att få något gjort. Då är jag som piggast och det är tillräckligt folktomt omkring mig för att jag ska få greja ifred. Och luften! Det är något särskilt med morgonluften, den känns nytvättad och liksom krispig. När jag går ut och hämtar tidningen slår den emot mig och jag känner mig nytvättad och krispig jag också. Idag kan jag klara vad som helst, kom an bara! Den enda som är uppe för att skåda detta kraftpaket till människa är dock igelkotten, som på sitt vanliga vänliga vis traskar runt på gräsmattan och letar efter frukost.

Tyvärr varar den här Tarzan-känslan inte så länge. Fram till lunch om jag har tur. Sedan börjar den mattas av och vid eftermiddagsfikan börjar det gå raskt utför. När jag ska cykla hem från jobbet är jag trött och muttrar surt över att vi bor så långt ut att man måste cykla i ”eevigheter” för att komma hem. Väl hemma är jag genomsvettig och slutkörd. Om det är min matlagningsdag svär jag över den ambitiösa menyn och önskar att jag hade köpt något färdigt att bara slänga in i ugnen. Skit i kostcirkeln och barnens hälsa, mamma är trött för f-n! Och efter middagen är det färdigt. Då rasar jag omkull i soffan och går långsamt ner i ett närmast komatöst tillstånd. På mannens vänliga fråga om vi ska titta på en bra film orkar jag knappt svara och till slut säger barnen åt mig att det är bättre att jag ligger i min säng och sover istället för att ta upp plats i soffan. Då masar jag mig upp och släpar mig in i sovrummet där jag slutligen kollapsar. Sover som en gris tills jag vaknar nästa morgon och återigen är Tarzan.

Denna läggning är naturligtvis ytterst trevlig på morgnarna. Jag slipper de plågor som morgontrötta människor måste gå igenom varje dag när väckarklockan ringer. När jag ser hur maken snoozar tretton gånger och sedan ändå har ytterst svårt att släpa sig upp välsignar jag min morgonpigghet. Men på kvällarna! Då när alla normala människor har sin bästa tid och allt trevligt händer. Då man äntligen får umgås med familj och vänner. Då man går ut på stan eller är bjuden på någon rolig fest. Men jag då? Jag vill också vara med! Om jag ska gå ut på kvällen får jag göra som småbarnen; sova middag. Då kanske jag kan hålla mig vaken över varmrätten. Så mycket roligt man missar när man är morgonmänniska, det är helt enkelt inte rättvist. Men vänta bara, min tid kommer. När jag blir diktator ska alla fester vara på morgonen. Och då kommer jag att vara piggast!