Frustration på bibblan

Idag var jag otrevlig mot en bibliotekarie. Detta släkte tillhör egentligen mina favoriter, bokmal som jag är. Men idag när jag kom till biblioteket så hade de ändrat systemet för uthämtning av beställda böcker. Fram tills nu har böckerna sorterats in efter beställarens namn och så länge man bara kunde komma ihåg vad man heter och var hyfsat orienterad i det svenska alfabetet så var hämtningen inga problem. Nu har de plötsligt bestämt sig för att böckerna ska sorteras efter vilket datum de senast måste hämtas ut! Och hur ofta kommer man ihåg det när man kommer till bibblan?! Jag frågade en bibliotekarie vad detta idiotiska system berodde på och, precis som jag misstänkte; det skulle bli "lättare för personalen". Jag frågade, i den övervänliga ton jag bara använder till små barn och idioter, om de inte hade tänkt på att det istället blev mycket svårare för kunderna, men hon verkade inte förstå frågan alls. Det var ju bara att läsa i mejlet man får hem vilket datum som är sista hämtningsdagen, tyckte hon. Jag förklarade att det inte är själva läsandet som är problemet utan komihågandet! Oftast vet jag inte precis när jag ska till bibblan heller utan jag vet att jag har en vecka på mig att hämta boken och sedan slinker jag in på bibblan när jag får en stund över. Då måste jag alltså notera datumen på en lapp och sedan förvara lappen på ett ställe som jag alltid, i alla lägen, bär med mig. Naturligtvis kan jag lägga in det i "Anteckningar" i mobilen, men det finns ju fler än jag som hämtar böcker. Kan alla använda sin mobil på det sättet? Har ens alla en mobil? Nä, fy på er, Stadsbiblioteket i Malmö! Var är servicen och kundorienteringen!

Jag hade ytterligare en smått surrealistisk upplevelse idag. Jag gick till Coop för att panta petflaskor. Medan jag stod i kön till pant-automaten så stod det en synnerligen sliten A-lagare bredvid och tittade hoppfullt på oss pantare medan han nynnade på en lång och sprucken klagovisa. Det var svårt att höra vad den gick ut på i detalj men tonfallet var inte att ta fel på; han var inte glad! Han kände sig rent av miserabel. Av princip ger jag aldrig bort pengar till folk som tigger på gatorna eftersom jag är övertygad om att pengarna bara kommer att gå till att underhålla ett eller annat missbruk. Istället ger jag pengar till organisationer som jag tror kan förvalta dem bättre. Varje månad dras det automatiskt 500 kr från mitt konto till två organisationer jag har förtroende för. Perfekt; pengarna gör nytta och jag märker inte ens att jag betalar!

När jag kom fram till pantomaten och stoppade in mina flaskor så närmade sig den ledsne mannen hoppfullt och volymen på klagosången steg ytterligare någon decibel. Min vana trogen tryckte jag på biståndsknappen när jag var färdig; ett lätt sätt att göra lite nytta utan att ens märka att pengarna försvinner. Det kändes dock ganska absurt att trycka på knappen med texten "Hjälp en familj i världen i nöd!" samtidigt som det stod en livs levande människa i nöd bara en meter bort. Tänk vad glad han hade blivit om han hade fått panten istället. Rätt eller fel?